Uncategorized

I onsdags den 6 december var det dags igen för PB Seniorernas traditionella och uppskattade julbord ute på Waxholms kastell! Det var en rejält kall men vacker vinterdag. Kvicksilvret visade mellan 15 till 20 minusgrader i Stockholmsområdet när de trettiotalet förväntansfulla deltagarna samlades vid kajplats 14 på Strandvägen. Thord Sjöberg, ordförande i PB-Senioren, tillsammans med hustru Cia hälsade oss alla välkomna vid landgången till M/S Cinderella II vid Nybroviken denna frostiga tidiga eftermiddag. Solen kämpade för att bryta igenom dimman och röken steg upp från vattnet och tillsammans skapade det ett fantastiskt ljus, så vi bjöds på en mycket vacker båttur ut i Stockholms skärgård på vår färd till Kastellholmen och Waxholms gamla fästning. Väl ombord bjöds vi på varm glögg och pepparkakor vilket var gott och värmande efter väntan på kajen och embarkeringen. Dimman tjockade på men väl framme lyste de välkomnande eldarna utanför Restaurang Pansarbatteriet upp vår ankomst och entré. Där bjöds vi på varm äppeldricka redan på kajen innan vi sedan kom in i restaurangvärmen och kunde bänka oss bredvid de dignade bufféborden. Det bjöds som vanligt på ett fantastiskt urval av sillinläggningar, gravad lax av många sorter och rökningar, sallader, Jansson, köttbullar, korvar, skinka och mycket mycket mer som hör ett traditionellt välsmakande svenskt julbord till. Det är inte utan anledning att Pansarbatteriets julbord fått erkännandet av att servera ett av Stockholms absolut bättre julbord. Det blev ett muntert kalas och det sjöngs naturligtvis många snapsvisor medan vi frossade på alla läckra goda rätter som vi sedan rundade av med kaffe och allt det söta från karamell- och kakbuffén. Restaurangen, förutom att erbjuda en fantastisk måltidsmiljö, har också en väldigt trevlig och service-minded personal och innan vi tackade för [...]

PB-seniorernas sedvanliga höstutflykt med buss gick i år till Östergötland. Förutom att vi besökte det vackra slottet Ekenäs i Örtomta ett par mil utanför Linköping så besökte vi också Söderköping och brunnshotellet. Vi hann också med ett besök på Björke Väveri som nyligen flyttat in till den lilla pittoreska köpingen bredvid Göta kanal. Ett drygt 20-tal Seniorer samlades på Cityterminalen för avresa tidigt på onsdagsmorgonen den 27 september. En relativt varm och skön höstmorgon, men med en lätt höstdimma över Stockholm med omnejd. Matsäckspåsen med vin och lättsaltade potatischips delades raskt ut så fort alla blivit avprickade och embarkerat den bekväma långfärdsbussen. Ordf. i PB-senioren, Thord Sjöberg, såg till att allt gick rätt och rättvist till med benäget bistånd av sitt seniorteam Anders H. Holm, Per Strandin och Claes Munck af Fulkila (för säkerhets skull också förstärkta med deras respektive hustrur). Sen bar det av! Först lite trögt genom morgonrusningen, men sedan i full fart på E4:an söder ut mot första stoppet och en efterlängtad frukostpaus på Nyköpings Golfklubb. Därefter gick färden vidare förbi Norrköping, till Örtomta öster om Linköping, och Ekenäs. Ett av Sveriges mäktigaste 1600-talsslott, förvånansvärt väl bevarat trots ombyggnader och perioder av förfall. Ekenäs historia går tillbaka till 1300-talet och hemmanet har haft många ägare. Under 1400- och 1500-talet ägdes det av ätten Sture av Natt och Dag. Därefter gick det genom giftermål över till släkten Banérs ägo. Slottets nuvarande utformning, i renässansstil, fick det på 1630- och 1640-talen av riksrådet Peder Gustafsson Banér. Slottet ägdes i stort sett kontinuerligt av släkten Banér fram till 1880. Det reser sig högt och vackert med sina tre torn på en brant klippa över sjön Tedens norra strand. Dagens ägare är den adliga ätten Bergengren och Ekenäs [...]

Bellmans minne högtidlighölls traditionsenligt med körsång, hornmusik, högtidstal och kransnedläggelse den 26 juli på Bellmansro ute på Djurgården. Dagen har firats varje år sedan Bellmanbysten där avtäcktes år 1829. Med andra ord en tradition som nu pågått i 195 år och fortfarande vidmakthålls av Det Lysande Sällskapet Par Bricole. Det var också på initiativ av Par Bricole som skulptören Johan Niclas Byström då i slutet av 1820-talet fick i uppdrag att skapa en porträttbyst av Carl Michael Bellman. Årets Bellmandagsfirande började med samling på Hasselbackens terrass där det bjöds på underhållning av både Lekare och trubadurer, samt på körsång från Den Bacchanaliska Kören (DBK). Bellman & Tysken alias Anders och Thomas startade upp underhållningen följt av Dubbeltrubadurerna Sune Bohlin och Björn Karlsson. De senare förstärkta och förskönade med hjälp av Sussi Gunn på flöjt och med sång. Tillsammans bjöd de på en bred repertoar och självfallet också med ett urval av Bellmans sånger och epistlar. Den Bacchanaliska Kören under ledning av Koral-Intendent Ian Plaude avslutade underhållningen på terrassen med ytterligare ett antal välkända smycken ur Carl Michael Bellmans rika repertoar; Käraste Bröder, systrar och Vänner, Ulla min Ulla, Aldrig en iris och avslutningsvis med Klinga nu med klarinetter (Lundholm sover sött). Efter underhållningen på terrassen samlades alla gäster för en kortege ut till Bellmansro och Bellmanbysten där det egentliga högtidlighållandet av Bellmans minne hölls. Väl framme vid Bellmansro möttes vi av fantastisk hornmusik från Den Bacchanaliska Musikens Niclas Blixt och hans bacchanaliska hornkvartett. Därefter hälsade Ceremoni-Mästare Torbjörn Reimer alla närvarande varmt välkomna till högtidlighållningen av Bellmans minne. Sedan fortsatte festligheterna med mer vacker hornmusik från kvartetten och sång från den skönsjungande Bacchanaliska Kören. Vi fick bl.a. höra både Undan ur vägen, Joakim uti Babylon, Fjäril [...]

Andra veckan i juni ordnade PB-Senioren en trevlig och spännande guidad vandring på Skeppsholmen i Stockholm. Ja inte riktigt runt hela holmen, utan turen hölls på den norra och östra sidan. Alltså på den ursprungligen militära sidan efter att ön börjat kallas Skeppsholmen. På 1100-1200-talet kallades den nämligen Wagnsö, efter "vång" som betyder gärde. Då bestod Wagnsö mest av kala klippor så när som ett lite jämnare stycke på sydsidan där det fanns en viss jordmån och som lämpade sig för både bete och mindre odling.  Landhöjningen har under århundraden gjort ön mer och mer tillgänglig. På andra hälften av 1500-tal kallades Skeppsholmen för Lustholmen eftersom de första Vasakungarna då använde ön för rekreation och det ordnades fester och byggdes lusthus där. Fr.v. Seniorsamling vid södra brofästet på Skeppsholmsbron. Här ligger också S/S Orion, ett K-märkt ångdrivet lotsfartyg väl värt ett eget besök på ön. Vår guide Janne Olofsson berättar och visar vägen genom norra porten till det som var den tidigare militära delen av ön, medan Per och Ulla Strandin i mitten av bilden lyssnar uppmärksamt. De flankeras av Anders H. Holm i stiliga gröna byxor. Broder Per Strandin med hustru Ulla till hjälp, stod för dagens arrangemang och värdskap för oss knappa tjugotalet nyfikna seniorer. Vi bjöds på ett härligt utflyktsväder  men fick bitvis också känna på lite isiga nordanvindar under vår promenad. Vi samlades vid brofästet på öns norra sida där vår guide Janne Olofsson påbörjade sin spännande berättelse om holmens många skeenden. Mest kanske med fokus på perioden från 1630-talet då marinstaben flyttade ut hit och Skeppsholmen blev Stockholms örlogsbas med flottans varv och fartygsunderhåll. Cirka femtio år senare flyttades örlogsbasen till den då nygrundade staden Karlskrona för att [...]