Andra veckan i juni ordnade PB-Senioren en trevlig och spännande guidad vandring på Skeppsholmen i Stockholm. Ja inte riktigt runt hela holmen, utan turen hölls på den norra och östra sidan. Alltså på den ursprungligen militära sidan efter att ön börjat kallas Skeppsholmen. På 1100-1200-talet kallades den nämligen Wagnsö, efter ”vång” som betyder gärde. Då bestod Wagnsö mest av kala klippor så när som ett lite jämnare stycke på sydsidan där det fanns en viss jordmån och som lämpade sig för både bete och mindre odling. Landhöjningen har under århundraden gjort ön mer och mer tillgänglig. På andra hälften av 1500-tal kallades Skeppsholmen för Lustholmen eftersom de första Vasakungarna då använde ön för rekreation och det ordnades fester och byggdes lusthus där.
Fr.v. Seniorsamling vid södra brofästet på Skeppsholmsbron. Här ligger också S/S Orion, ett K-märkt ångdrivet lotsfartyg väl värt ett eget besök på ön. Vår guide Janne Olofsson berättar och visar vägen genom norra porten till det som var den tidigare militära delen av ön, medan Per och Ulla Strandin i mitten av bilden lyssnar uppmärksamt. De flankeras av Anders H. Holm i stiliga gröna byxor.
Broder Per Strandin med hustru Ulla till hjälp, stod för dagens arrangemang och värdskap för oss knappa tjugotalet nyfikna seniorer. Vi bjöds på ett härligt utflyktsväder men fick bitvis också känna på lite isiga nordanvindar under vår promenad. Vi samlades vid brofästet på öns norra sida där vår guide Janne Olofsson påbörjade sin spännande berättelse om holmens många skeenden. Mest kanske med fokus på perioden från 1630-talet då marinstaben flyttade ut hit och Skeppsholmen blev Stockholms örlogsbas med flottans varv och fartygsunderhåll. Cirka femtio år senare flyttades örlogsbasen till den då nygrundade staden Karlskrona för att vi bättre skulle kunna hålla koll på danskarna och de då nyligen erövrade södra delarna av Sverige. Den militära verksamheten på ön fortsatte dock även om Skeppsholmens glansdagar som huvudkvarter för marinen var över.
Hela gruppen samlad framför en av de gamla dykdalberna. Broder Tommy provsitter en ubåtstorped på kajen utanför torpedverkstaden. Styckekranen som står på Östra Brobänken nedanför Moderna Museets baksida och är en lastkran från 1751. Den fungerar fortfarande och den användes då för att lyfta och förflytta kanoner in och ur skepp.
Under krigsåren så tillverkades och lagrades både minor och torpeder här. Bland annat låg Gamla Sjökrigsskolan på Skeppsholmen till 1943 då den flyttade till Näsby Slott. De sista militära aktiviteterna på Skeppsholmen upphörde 1968, men då hade redan många kulturinstitutioner börjat flytta in i de gamla militära byggnaderna. Bland de första var Moderna Museet som redan 1956 inledde sin utställningsverksamhet i Exercishuset innan man 1998 fick nybyggda mer anpassade lokaler. I torpeddepartementet huserar idag Teater Galeasen och Moderna Dansteatern, medan mindepartementet fungerar som fotokonsthall.
Vi gjorde också ett stopp i Svensksundsparken där det står en minnessten över vad många anser vara Sveriges största marina seger någonsin. Det var när vi i Finska viken utanför Kotka slog ryssen år 1790 och Gustav III:s ryska krig (1788-1790) avslutades. Pumpen bredvid Svensksundsstenen är en en gammal handpump med namnet Caisa Rultas pump. Det var den enda dricksvattenkällan på Skeppsholmen fram till 1871, då ön blev ansluten till det nya kommunala vattenledningsnätet. Vi fick oss till livs den gamla skrönan att Caisa Rulta själv ramlat ner i pumphålet som då var öppet, och drunknat och att det var skälet till att den inte användes mer.
Efter att vi fått veta allt detta och mycket mycket mer om Skeppsholmen nu och då, så avslutade vi vår vandring med en härlig lunch på vår guide Jannes restaurangfartyg Segelkronan. Under lunchen reciterade Broder Per Strandin lite Carl Michael Bellman och sjöng sedan vackert och påpassligt några verser ur Gustavs skål, kopplat till Gustav Vasa, via vår förste Ordensskald C.M.B. och Gustav III i nästan halvtid för ca 250 år sedan fram till idag och Sveriges 500-års jubileum. Ja på nått vis fick han ihop det rätt bra.
Lunchen var utsökt ombord och vi serverades, förutom en inledande fräsch sallad, väl tillagad torskrygg med vitvinssås, blomkålsbuketter och färskpotatis. Det var livligt ombord hos oss där vi låg vid kaj och det var livligt på saltsjön utanför och helt plötsligt passerade det gamla fyrskeppet Finngrundet oss efter ett varvsbesök på Beckholmen.
Sedan bröts taffeln och vi fritt fick vandra in till staden igen. Förbi Långa Raden, upp till Niki de Saint Phalle’s & Jean Tinguelys färgsprakande installation Le Paradis fantastique och vidare förbi nedanför gamla Skeppsholmskyrkan som numera är avkristnad och en profan och vackert inredd byggnad som heter Eric Ericsonhallen.
Några mycket lärorika och trevliga timmar i gott sällskap i en underbar miljö väl värd att besöka igen och igen. Tack Broder Per och PB-Senioren!
Vid pennan ock bak kameran: Anders Elerud, Ordens-Bildredaktör.
