DBK historia

Tiden före 1829

Musik och sång har alltid varit viktiga inslag i sällskapet Par Bricoles sammankomster. Carl-Michael Bellmans sånger och epistlar samt sällskapsvisor kom att dominera under 1700-talet. Redan 1798 utsågs en ”choralintendent” i sällskapet, Johan Fredrik Elfström, och i 1799 års statuter fastställdes att ”Choralintendenten hafver befattningen med sången vid alla tillfällen den ärfordras”.

Under 1700-talet sjöng bröderna sånger tonsatta för en stämma som in på 1800-talet utvidgades till både tre- och fyrstämmigt framförda sånger. Inspiration till flerstämmig ”Karlchör” kom sannolikt från Harmoniska sällskapet som bildades 1820.

1829 – körens första framträdande

Vid Bellmansro den 26 juli 1829 hade stockholmare samlats i tusental. Eller som det beskrivs: ”en folkskara som räknade ett antal större än ögat kunde överse, fyllde alla ställen i trakten av monumentet”. Anledningen är att bysten av Carl Michael Bellman skall avtäckas.

Ungefär vid kl 7 om aftonen anländer Hans Majestät Konungen, Carl XIV Johan, och Hans Kunglig Höghet kronprinsen, Oscar. De kommer ridande på häst och under folkmassans jublande hurrarop håller de in hästarna nedanför en barriär som avskiljer närmaste området kring bysten och den månghövdade publiken.

Högtidligheten öppnades då genom att en valthornskvartett stämde upp ”Opp Amaryllis” och den då 40 man starka ”karl-chören” fortsatte med sång till samma stycke. Detta är första gången en organiserad kör ur Sällskapet Par Bricole framträder. Man sjunger flera Bellmanssånger arrangerade för fyrstämmig manskör och dirigent är Par Bricoles förste Koralintendent Frans Preumayr.

I publiken finns också en annan bemärkt person, en kvinna med sin son. Hon själv är vid det här laget 74 år och sonen Adolf 39 år. Hon heter Lovisa och är änkan efter salig Hovsekreterare Bellman som dog redan februari 1793. Lovisa Bellman, född Grönlund, visas all respekt och har dagen till ära fått ta plats på en särskilt tillverkad läktare. Ja, hon blir till och med presenterad för Kung och Kronprins – en yttring som gladde henne resten av livet. Ett liv som varade i hela 92 år.

1830-1852

Edvard Brendler, som tog över taktpinnen efter Preumayr redan i slutet av 1829, var en skicklig arrangör, men hans minne lever inom Par Bricole främst kvar genom den av honom för högtidskören i Barbarahögtiden tonsatta ”I de höga toner skalle”. Den framfördes för första gången 1830 och sjungs sedan dess i den årliga Barbarahögtiden. Brendler dog 1831 och Frans Preumayr återkom som dirigent fram till 1852.

1852-1862

1853 fick kören konsertmästaren Andreas Randel som ledare, känd för bland annat musiken till ”Värmlänningarna” och inom Sällskapet känd som kompositör av högtidssången ”Bacchi barn, O fröjden Eder”.

Under denna tidsepok började manskörssång av dåtidens berömda operasångare anslöt sig till Sällskapet. DBKs första framträdande för en större allmänhet var 1854 vid en soaré då bl.a. Randels högtidssång och Bellmanssånger framfördes. Konserten fick mycket beröm i pressen. Den inbringade en behållning av 1 000 Riksdaler, vilket skänktes till fattigkassan.

År 1863 överlämnade Randel körens ledning till ”vice korchefen” Olof Strandberg.

1862-1865

Kören fick en ny konstnärlig ledare 1862, nämligen tonsättaren August Söderman. Man får nu en mycket kompetent ledare, som haft stor framgång som dirigent för Operakören. Han visar i sitt repertoarval en ny musikalisk inriktning. Söderman inför Wagner på programmen och komponerar och framför bland annat ”Ett bondbröllop” och I månans skimmer”, två alltjämt mycket uppskattade stycken. DBK uppträdde 1862 tillsammans med orkester och framförde bland annat Södermans komposition ”An die Freude” tillägnad Sällskapet Par Bricole. Konserten var en så stor succé att en extra konsert anordnades nästa dag.

1865-1880

Under några år hade kören tonsättaren August Melcher Myrberg och en återinträdd Olof Strandberg som musikaliska ledare. Hovkapellmästaren Joseph Gottlieb Dente tillträdde som körens ledare 1869. Många nya sångare kom till kören och vid slutet av 1870-talet bestod kören av 150 sångare, många från Kungl. Operan, vilket vittnar om dåtidens stora intresse för manskörssång. Par Bricoles kör jämfördes i pressen med studentkörerna i Lund och Uppsala som ansågs vara de främsta i landet.

1880-1891

Gottlieb Dente efterträddes av musikdirektör Ludvig Ohlsson, som hade mer inriktning på körkompositioner utan orkester.

Fram till 1885 hade endast sällskapets medlemmar jämte damer haft tillträde till körens konserter. Detta år sålde man för första gången biljetter till öppen publik vid en konsert i Musikaliska Akademiens stora sal. Lokalen var fullsatt och konserten blev en succé. Tre nummer måste bisseras.

1891-1916

1891 fick kören en ny koralintendent, kormästare på Operan och kapellmästare i Filharmoniska sällskapet, Erik Åkerberg, med ett avbrott 1904-1908 då Gösta Boheman och Carl Gentzel dirigerade kören.

Åkerberg genomförde en förändring som kom att få en stor betydelse för sällskapet. Han tog nämligen initiativ till att starta en för Sällskapet egen orkester, Den Bacchanaliska Musiken, DBM. En ny och uppskattad talanggrupp i sällskapet. DBK och orkestern gjorde flera ordenskonserter tillsammans, bland annat med egenkomponerad musik.

1916-1933

Musikdirektören Oscar Sandberg efterträdde Åkerberg 1916 som musikalisk ledare. Kören fick 1919 en egen styrelse med storintendent Gösta Settergren som ordförande. Stadgar antogs, sångarresor genomfördes och 1924 firar sällskapet Par Bricole 150 år vid vilket DBK framför L. Normas ”Jubileumskantat” från 1874. Konsertmästaren Tobias Wilhelmi efterträder Sandberg som ny dirigent 1926, en skicklig violinist och tonsättare. Han komponerar tre stora kantater bland annat den under många år återkommande ”Minneskantaten” vid Allhelgonatiden och ”Kantat till 200-årsminnet” av C-M Bellmans födelse.

Kören firade sitt 100-årsjubiléum 1929 med en konsert under Wilhelmis ledning. Medverkande var hovkapellet och operasångare John Forsell. DBKs sångarmärke instiftades 1824 – Bellmans Cister omsluten av en vinlövskrans.

1916-1962

Musikdirektören och dirigenten för Kungl. Flottans musikkår Ivar Widner efterträder 1933 Wilhelmi som då utsetts till ledare för den Bacchanaliska Musiken. DBK fick nu en musikalisk ledare med erfarenhet både från 

orkester och kör och som hade en särskild förståelse för manskörens uttrycksmöjligheter och begränsningar. DBKs konsertprogram genomgår förändringar under 1900-talet till mer tidsenliga sånger som ”Min stamfar hade en stor pokal” tonsatt av Ivar Widner med text av Verner von Heidenstam, ett ofta sjunget stycke såväl inom sällskapet som vid konserter för öppen publik. Gott resultat efter hårt repetitionsarbete visade sig inte bara vid framträdanden inom Sällskapet och offentliga konserter utan även vid ett flertal sångarresor i Sverige, Danmark och Finland under denna period. Bland annat uppvaktades Sällskapet Par Bricoles höge beskyddare, Konung Gustaf V, på Solliden i Borgholm vid kungens 85-årsdag med sång. Färden dit gick med båt från Norr Mälarstrand till Kalmar.

1964-1979

Efter 30 år som körledare i DBK visade Sällskapet och sångarkamraterna Ivar Widner sin uppskattning bland annat genom att utnämna honom till körens förste Hedersdirigent.

Till ny Koralintendent utsågs dirigenten för Akademiska kören, musikdirektör Eskil Hemberg, en ung, välutbildad och kunnig ledare med i vissa avseenden radikala idéer om körsångens förnyelse. Han ledde kören1964-1970.

En av körens förnämsta sångare och solister, kantorn i Seglora kyrka på Skansen, Gustaf Hellblom, åtog sig nu att pro tempore leda kören. I likhet med vad som skett i mitten på 1800-talet upphöjdes en framstående körmedlem till Koralintendent. Han vann inte bara sångarnas utan även övriga Bröders uppskattning för sin plikttrohet och sin varma sångarglädje, som fick ett spontant uttryck i hans karaktäristiska sätt att dirigera traditionella bordsvisor vid måltidskalasen. År 1969 medverkade kören för första gången i en Bellmansfest i Hagaparken. Det blev en stor framgång både för arrangörerna och de medverkande, vilka kunde glädja sig åt att omkring 50 000 personer samlades i parken för att fira Bellmans minne i en miljö som i ord och toner skildrats av Sällskapets förste ordensskald.

I otaliga grupper låg festdeltagarna utspridda som blomsterrabatter i Floras hage, försedda med matsäck och för dagen tillståndsberättigade vinflaskor. Gustaf ledde kören fram tills de styrande utsåg en ny koralintendent 1973, Håkan Sund som var körens ledare till 1977.

Romantiska sånger och folkvisor, som vid 1950-talet nästan blev helt bortglömda, får nu en välförtjänt renässans – bland dem kompositioner av 1860-talets Koralintendent August Söderman.

1978-2006

Under en kort period leddes kören av Per Borin, men redan 1979 rekryterades musikdirektör Hans Kyhle som ny Koralintendent. Här uppstod genast en stark och varm kontakt mellan körens medlemmar och den nye körledaren. Under Kyhles nästan 30-åriga ledning utvecklades kören sångligt och musikaliskt, vilket resulterade i flera externa konsertframträdanden. I Stockholms konserthus och i Berwaldhallen framfördes konserter med solister som Britt-Marie Aruhn, Magnus Kyhle, Loa Falkman, Gösta Winbergh och pianisterna Jan Eyron och Staffan Scheja. Två CD-album producerades under Hans Kyhles ledning.

Under denna period utvecklades och genomfördes resor till andra länder, allt för att stimulera sångarna till nya mål och framträdanden. Ungefär vartannat år gjorde kören resor, bl a till Italien, Luxemburg, Frankrike, Finland, Estland, USA, Kanada och Japan. Den stora rundresan till USA och Kanada gjordes i samband med New Sweden Year 1988, då kören var ackrediterad som officiell körrepresentant för Sverige.

2006-2010

Hans Kyhle utnämns till DBK:s Hedersdirigent efter nästan 30 år som musikalisk ledare. Karl-Göran Ehntorp tillträder som ny Koralintendent. I ett samarbete mellan den avgående och den pågående dirigenten genomfördes 2007 en konsertresa till Japan. Konserter gavs i Kyoto, Osaka och Tokyo, vid vilka en imponerande publik på sammanlagt över 3000 personer kom att lyssna till svensk manskörssång.

Karl-Göran Ehntorp blev en både värdig och av sångarna mycket uppskattad efterträdare till Kyhle, men Karl-Görans plötsliga bortgång 2010 blev en tung förlust för kören. I detta svåra läge ställde Hedersdirigent Hans Kyhle upp och såg till att kontinuitet i repetitionsarbetet kunde fortgå tills ny sånglig ledare hade rekryterats.

2010- i dag

Ett intensivt rekryteringsarbete igångsattes och det resulterade i att DBK fann en synnerligen kompetent Koralintendent, nämligen lan Plaude. Han är bördig från Sydney, Australien, och kom till Stockholm 1993. lan är utbildad inom musikteori och pedagogik och leder som rektor arbetet vid SMI, Stockholms Musikpedagogiska Institut, sedan 2008. Han har bl a även varit biträdande dirigent i Gustaf Sjökvists kammarkör och ledde även Kammarkören Musikaliska under 4 år.

Under lans synnerligen goda ledning har DBK utvecklats både klangligt och musikaliskt. Repertoaren har breddats och resor har under hans ledning genomförts till Finland, Italien, Schweiz, Tyskland och Norge.

Till hjälp i ledningen av DBK finns två vice Koralintendenter Bengt-Olov Palmqvist, med förflutet som professor i musikteori vid Australian National University, samt Olof Andersson, organist i Gustav Vasa kyrka.

Bengt-Olov har komponerat och arrangerat flera musikaliska stycken speciellt för kören och Olof har medverkat vid många konserter både som dirigent och som ackompanjatör på orgel eller piano. Tillsammans med lan Plaude har de utgjort de en kraftfull trio i repetitionsarbetet. Bengt-Olov lämnade formellt posten som Vice KI efter Bellmandagen 26 juli 2022 för att bättre kunna dela sitt liv mellan Australien och Sverige.