Född 1806 i Stockholm, avliden 1892 i Stockholm. Efter avslutade studier i Uppsala tjänstgjorde han i Kungl. Bibliotekets och i Kolonialdepartementets kansli. Sin huvudsakliga verksamhet ägnade han dock åt civilförvaltning inom flottan, där han 1845 förordnades till amiralitetskammarråd. Han författade också många uppskattade böcker, särskilt de i tolv band utgivna ”Berättelser ur svenska historien”.
Han invaldes i Par Bricole 1831, och även i detta sammanhang gjorde hans penna många tjänster. Han skrev flera årsberättelser och minnesanteckningar. Han blev Storsekreterare 1862 och Storkansler 1869. 1878 var det så dags att tillträda Ordens högsta ämbete, och han blev sedermera ihågkommen av bröderna som innehavare av ett ”ljust och glatt lynne i förening med den prägel av hjärtlighet och välvilja som låg över hela hans väsen, som gav honom alltid en framstående plats inom intelligenta lag och skaffade honom var han kom tillgivna vänner,” som en vän formulerade det.