Vicke Andrén 1856-1939. Etsning av Anders Zorn från 1918.
År 1856 föddes konstnären och lutsångaren Vicke Andrén. Att han dessutom var bricolist förbigår urkunderna helt, men det var han faktiskt. Detta kom till min kännedom i höstas på Dagens Nyheters familjeredaktion. Ett brev kom en dag från professor Gunnar Ternhag i Dalarna. Han höll på att skriva en bok om Anders Zorn och under sitt forskningsarbete stötte han på namnet Vicke Andrén. Av någon anledning ville han veta om Andrén varit bricolist. Egentligen skrev han till vårt kansli på Urvädersgränd 3 som vidarebefordrade brevet till mig.
Medlem i Par Bricole 1895-1930
Jag svarade professor Ternhag att Vicke Andrén troligen inte varit medlem men att jag skulle undersöka saken. Sedan lyfte jag luren och ringde vår Ordensbibliotekarie Åke Bjurhammar. Han har tillgång till Par Bricoles äldsta matriklar; där borde det stå om Vicke Andrén varit ledamot av Par Bricole. Efter några dagar ringde Åke Bjurhammar och meddelade att Vicke Andrén hade inträtt i Par Bricole år 1895. Till att börja med tog han det lugnt, fick inte femte graden förrän 1917. Då snabbades befordringstakten upp. Åttonde graden fick han 1919 och nionde graden 1922. Den 22 april 1923 dubbades Vicke Andrén till Riddare av Gyllene korset.
Plötsligt gick vägen uppåt i graderna med en rasande fart. Normalt brukar det vara precis tvärtom. Något måste ha hänt, men vad? Det kunde Åke Bjurhammar berätta. Men först lite information om Vicke Andréns bakgrund och konstnärliga karriär. Han föddes som Anders Viktor Andrén 1856 och växte upp i Uddevalla. Från början hade han tänkt bli ingenjör, kanske var det fadern som tänkte för honom? 17 år gammal kom han till Stockholm för att söka in vid Teknologiska institutet. Då han inte klarade inträdesprovet dit beslöt han att börja vid Konstakademien. Där fick han goda kamrater som med tiden skulle bli målarikoner. Några av dem var Carl Larsson, Anders Zorn, Bruno Liljefors, Richard Bergh och Jenny Nyström.
Kyrkomålare, teatermålare, formgivare, illustratör…
Vicke Andrén gifte sig 1882 med Augusta Bernhardina Åkerlund. Det unga paret flyttade in i en lägenhet på Jungfrugatan. Efter hustruns död 1897 flyttade Andrén in i van der Nootska palatset på S:t Paulsgatan. Där hjälpte han juveleraren Jean Jahnsson att restaurera 1600-talsbyggnaden. År 1907 gifte Andrén om sig med Emma Katarina (Karin) Persson. De flyttade till en nybyggd villa på Lidingö, där deras söner Per Anders och Sven växte upp. Under hela denna tid arbetade Vicke Andrén oförtrutet. Han har gjort mängder av konstverk, bland annat kupolmålningen i Gustaf Vasa kyrka, ”Jesu förklaring”, värdig en Michelangelo. Dessutom har han gjort takmålningarna i Operan, Södra teatern och Oscarsteatern. Plafondmålningen i Café Opera är också signerad Vicke Andrén, en underbar hyllning till operan, musiken och dansen.
Sammanlagt pryddes oräkneliga platser i Stockholm med hans vackra konst. Även om många hotell, krogar och privathem som Vicke Andrén förskönat genom åren rivits finns tillräckligt många kvar för att hans namn borde finnas på allas läppar. Ändå är han nästan bortglömd. Vad kan det bero på? En förklaring kan vara att Vicke Andrén inte var särskilt angelägen om att synas. Han arbetade helst och när han var ledig umgicks han med sin familj. De gånger han var ute och träffade folk skedde det främst i slutna sällskap som Par Bricole och Bellmans Minne. Med tiden blev familjen Andréns ekonomi ansträngd. Det blev nödvändigt att sälja Lidingövillan, men lågkonjunkturen gjorde att försäljningen drog ut på tiden. När den äntligen slutfördes 1930 firade Vicke Andrén med en middag på Hasselbacken. Familjen Andrén flyttade till en lägenhet på Heleneborgsgatan. Där avled Andrén i november 1930. Diagnosen var hjärtslag, vilket inte är underligt. Få svenska konstnärer har varit lika obarmhärtigt överlupna med beställningar.
Sju Stormästares porträtt
Och nu är tiden inne att återvända till ursprungsfrågan: varför satte Vicke Andréns karriär i Par Bricole fart i slutet av 1910-talet? Det kunde Åke Bjurhammar också svara på. År 1918 fick Andrén en beställning att måla dåvarande Stormästaren Harald Sundbergs porträtt. Av bara farten fick han samtidigt i uppdrag att måla porträtt av sex tidigare Stormästare: Jonas Cederstedt, Ernst Oldenburg, D G Nescher, Måns Stenbock, Johan Henrik Peterson och Carl Magnus af Robson. Därmed skulle några förargliga luckor i raden av Stormästareporträtt fyllas. Detta stora arbete tog Vicke Andrén sex år att slutföra, 1918-24.
Som tack för sin möda fick han Bellmanmedaljen i guld 1920. I samband med den ceremonin kan man tänka sig att Harald Sundberg höll ett tacktal och försäkrade Vicke Andrén att Par Bricole aldrig skulle glömma hans bricolistiska bragd. Det var i så fall förhastade ord. Under min långa tid i Par Bricole har jag inte ägnat en tanke åt vem som målat Stormästarporträtten. Och Vicke Andréns arbete för att glädja sina bricolistiska bröder stannade inte vid detta. Nästa gång vi firar sjätte graden med en gåsmiddag i Grand Hotels Spegelsal ber jag alla att lyfta blicken till taket. I plafondens centrum tronar en kvinna, säkert moster Barbara, med krona och härskarspira. Vid hennes sida sitter tre kärleksfulla par. Ovanför dem flyger en putto med lagerkrans, en annan höjer sin trumpet för att blåsa en fanfar. Känns våra bricolistiska motiv igen? Denna målning, liksom de omgivande, är utförda av Vicke Andrén. En hälsning från en värdig Gyllene korsriddare till vår egen tids Bröder.
Text av Martin Stugart, tidigare publicerad i PB Moderlogens medlemstidning EVOE