Pehr Westerstrand var son till en komminister i Ukna församling, Linköpings stift. Han föddes den 27 februari 1785 och lyckades genom flit och försakelse bli student vid Uppsala universitet vid arton års ålder. Sin magisterkrans vann han 1809 och tre år senare blev han registrator och aktuarie vid Kungl. General-Lantmäterikontoret.
Därefter följde genom åren en rad olika kamrers- och revisorsbefattningar, såväl in- som utrikes, inom ämbetsverk och på riksdagar. På höjden av sin levnadsbana var han president i Statskontoret, Förste direktör för Kongl Maj:ts hovkapell och spektakler, Ledamot av Musikaliska akademien samt Kommendör med Stora korset av Nordstjärneorden.
Men självfallet var det i Par Bricole han trivdes bäst. Här kunde hans vänliga personlighet blomma ut och han själv göra sig älskad som ingen annan. Den blivande Stormästaren inträdde i vårt sällskap 1815, knappt 30 år gammal, och steg rakt in i den Nescherska striden. Westerstrand ville inte ta parti för någondera sidan, låg tills vidare lågt och undvek att bekläda några ämbeten.
Först när striden var avblåst och Lars Hjortsberg tillträtt som ny Stormästare var tiden inne för Westerstrand. Han blev först Protonotarie och utsågs därefter i rask följd till Ordförande i Arbetsgraderna 1824, Stor-Härold 1827, Generalordförande 1829 och Storkansler 1832. På Barbaradagen detta år invigde han Stora Silverbålen som vi än i dag använder oss av. Ett par dagar senare tillträdde han Stormästarposten.
Tack vare sin aldrig sinande entusiasm och talarkonst lyfte han Par Bricole till dittills oanade höjder. Hans vänner, lika talrika som högt uppsatta inom vitterheten och/eller det offentliga livet, fyllde snart bänkarna i Bricole och Sällskapet åtnjöt ett anseende som aldrig förr.
Som minne av Westerstrands 25 år långa Stormästargärning (fram till sin död 1857) har vi framför allt två saker: den Westerstrandska medaljen, Par Bricoles finaste utmärkelse – och det Westerstrandska rummet i vårt Stamhus.