Bellmans minne högtidlighölls traditionsenligt med körsång, hornmusik, högtidstal och kransnedläggelse den 26 juli på Bellmansro ute på Djurgården. Dagen har firats varje år sedan Bellmanbysten där avtäcktes år 1829. Med andra ord en tradition som nu pågått i 195 år och fortfarande vidmakthålls av Det Lysande Sällskapet Par Bricole. Det var också på initiativ av Par Bricole som skulptören Johan Niclas Byström då i slutet av 1820-talet fick i uppdrag att skapa en porträttbyst av Carl Michael Bellman.
Årets Bellmandagsfirande började med samling på Hasselbackens terrass där det bjöds på underhållning av både Lekare och trubadurer, samt på körsång från Den Bacchanaliska Kören (DBK).
Bellman & Tysken alias Anders och Thomas startade upp underhållningen följt av Dubbeltrubadurerna Sune Bohlin och Björn Karlsson. De senare förstärkta och förskönade med hjälp av Sussi Gunn på flöjt och med sång. Tillsammans bjöd de på en bred repertoar och självfallet också med ett urval av Bellmans sånger och epistlar.
Den Bacchanaliska Kören under ledning av Koral-Intendent Ian Plaude avslutade underhållningen på terrassen med ytterligare ett antal välkända smycken ur Carl Michael Bellmans rika repertoar; Käraste Bröder, systrar och Vänner, Ulla min Ulla, Aldrig en iris och avslutningsvis med Klinga nu med klarinetter (Lundholm sover sött).
Efter underhållningen på terrassen samlades alla gäster för en kortege ut till Bellmansro och Bellmanbysten där det egentliga högtidlighållandet av Bellmans minne hölls.
Väl framme vid Bellmansro möttes vi av fantastisk hornmusik från Den Bacchanaliska Musikens Niclas Blixt och hans bacchanaliska hornkvartett. Därefter hälsade Ceremoni-Mästare Torbjörn Reimer alla närvarande varmt välkomna till högtidlighållningen av Bellmans minne.
Sedan fortsatte festligheterna med mer vacker hornmusik från kvartetten och sång från den skönsjungande Bacchanaliska Kören. Vi fick bl.a. höra både Undan ur vägen, Joakim uti Babylon, Fjäril vingad, Stolta stad, Solen glimmar och många många andra välbekanta sånger och stycken.
DBK bildades redan i samband med invigningen och avtäckande av Bellmanbysten då 1829, och är idag ”still going strong”. Kören kan inte utan viss stolthet idag titulera sig Sveriges äldsta manskör.
Koral-Intendenten Ian Plaude var förutom dagens dirigent också dagens högtidstalare. Han höll ett underhållande och spirituellt tal där han som invandrad från Australien gav sin betraktelse utifrån kontakten med det svenska kulturarvet och då med utgångspunkt från Bellman och Bellmans avtryck i omvärlden. Han tog där sin kör till hjälp och lät oss höra några av Bellmans mest kända sånger översatta till en mängd olika språk.
Bellman på finska var kanske det mest oväntade språket i sammanhanget, men inte desto mindre uppskattat av den månghövdade publiken där ute under Bellmansros grönskande ekar.
Efter detta så var det som traditionen bjuder dags för Par Bricoles Stormästare Henrik Mickos att nedlägga en krans vid bystens fot.
Sen blev det förstås mer musik och körsång, och vi fick bland annat även höra den kanske mest folkkära episteln av C.M. Bellman – Vila vid denna källa (eller som den egentligen heter Oförmodat avsked, förkunnat vid Ulla Winblads frukost en sommarmorgon i det gröna, eller Fredmans epistlar nummer 82) – föredömligt framförd av DBK med allsångsstöd från publiken.
Senare på kvällen fortsatte festligheterna på restaurang Hasselbacken med ett stort måltidskalas med närmare 200 deltagare. Där bjöds det förutom på en utmärkt middag också på mer hornmusik, körsång och muntra tal och upptåg.
Deputerad Stor-Mästare Christer Alexandersson höll talet till sommaren i vilket han till allmän förtjusning och igenkännande, konstaterade att sommaren var den tid på året då det var för varmt att göra de saker som det var för kallt för att göra på vintern.
Under middagen blev högtidstalaren från Bellmansro, Koral-Intendenten Ian Plaude, dekorerad av Stormästare Henrik Mickos med utmärkelsen Den Silverne Lutan för sitt utmärkta, intressanta och fyndiga tal tidigare under dagen.
Efter middagen fortsatte den fantastiska dagen och kvällen med både mer musik och sedan dans innan högtidsdagen avslutades framåt midnatt och det blev dags att ge sig av hemåt i den ljumna sommarnatten.
Text: Anders Elerud, Ordens-Bildredaktör
Fotografier: Anders Elerud & Leo Smidhammar
