Högtidlighållandet av Moderlogens Bellmansdag skedde i strålande väder och som vanligt den 26 juli vart år. I år var det för 195:e gången sedan Karl XIV Johan avtäckte Byströms byst av Carl Michael Bellman år 1869.
Högtiden inleddes som vanlig på Hasselbackens terrass med både vis- och körsång samt förfriskningar. Lekarne Gunnar Ekman och Sune Bohlin tillsammans med Susanne Gunn sjöng och spelade ett urval av Carl Michaels mest kända sånger och epistlar bl.a. fick vi höra Gubben Noak, Solen glimmar, Stolta stad, och många fler. Efter detta uppträdde Nordens äldsta manskör, Den Bacchanaliska Kören (DBK), vars anor också härstammar från invigningen av bronsbysten under ekarna på Bellmansro.
T.v. Broder Sune Bohlin med gästartist Susanne Gunn, flöjt och sång. Mitten: Broder Gunnar Ekman. T.h. Den Bacchanaliska Kören under ledning av dirigent Roland Östblom
Efter cirka en och en halv timmes underhållning på terassen samlades de drygt tvåhundra personerna som infunnit sig, till kortegen som traditionsenligt går ut till Bellmansro.
Väl ute vid Bellmansbysten möttes vi av hornmusik från de duktiga valthornisterna Bröderna Björn Bladh och Alexandre Grand-Clement samt Jarmo Mäntisaalo ext. musiker och gäst.
Generalceremonimästare Torbjörn Palm hälsade publiken välkommen och vi bjöds på mer vacker körsång från DBK innan det var dags för Bellmanstalet och kransnedläggelse vid foten på det höga granitfundamentet som bysten vilar på.
T.v. Torbjörn Palm hälsar välkommen. Valthornstrion med fr.v. gästmusiker Jarmo Mäntisaalo samt Par Bricole bröderna Alexander Grand-Clement och Björn Bladh. DBK med dirigent Roland Östblom samt lite av publiken längst t.h.
Bellmanstalare i år var Broder Michael Schlyter, 1:e direktör för Den Bacchanaliska Musiken. Han bjöd på ett fantastiskt roligt, skickligt framfört och bejublat tal, som trots att när han tillsynes högst ofrivilligt leddes fram tilltalarstolen också bad om ursäkt för att han inte hade något tal alls! Det hade han nämligen som han själv uttryckte det lyckats ”fibblat bort på vägen”. Nedstigen igen från talarstolen berätta han sedan en underhållande historia om hur det gått till att han överhuvudtaget, om än motvilligt, tog sig an rollen som årets Bellmanstalare. Detta trots att han uppenbarligen helt felaktigt hävdade blygsamma kunskaper om Bellman, hans förehavanden och musik. Vi togs på en resa där vi fick träffa gudar och berömdheter från både Olympen och TV, som Bacchus, Fröja, Karon och Familjen Adams och så förstås om Bellmans själv och hans många polare. Detta medan vi samtidigt fick beskrivet talskrivaren alla författarvånder, marritter och intoxikerade kvällar för att knåpa ihop ett tal. Och väl färdig, hur han av törstens plåga bytte bort det mot en bärs på en bar på väg till Djurgården och Bellmansro.
Den ofrivilliga talaren Broder Michael Schlyter. Senare under kvällen belönades Michael med ”Den Silverne Lutan” för sitt enastående tal och framförandet av detsamma.
En otrolig och mycket underhållande historia, framförd på både vers och med sång, bitvis också ackomanjerad med gitarrspel av Br. Torbjörn Palm.
Därefter bjöds det mer musik och körsång och innan det var dags för Stormästare Br Henrik Mickos att bära fram och nedlägga kransen till minne av Bellmansbystens avtäckning för snart tvåhundra år sedan.
Här bär Stor-Mästare Henrik Mickos bär fram den ståtliga kransen och lägger den vid foten av granitpelaren som bär upp bronsbysten av Carl Michael Bellman.
Efter utflykten till Bellmansro och allsång av Fredmans Epistel no. 82 Vila vid denna källa var det sen dags återsamling på Hasselbacken och för ett hejdundrande glatt och muntert måltidskalas. Där bjöds förutom på toast Skagen till förrätt och oxkind till middag, också på mer musik, tal och mer underhållning. Självklart delades det ut ett gäng medaljer också till prominenta gäster och andra välbehövande och förtjänta.
En stunds svalkande avbrott med mer körsång och vackra Segnale Solenne på horn, erbjöds på restaurangens balustrad i samband med flagghalningen. Efter middagen bjöds det sedan på musik och dans för de ca hundrasextio-talet hugade Bröder och Systrar som deltog på kalaset innan det var dags att runda av och virvla hemåt i den ljumma sommarnatten efter en högtidlig och härlig Bellmansdag.
Text och foto: Anders Elerud, Ordens-Bildredaktör
