Född 1854, avliden 1940. Genom sina föräldrar, premiäraktör respektive premiärdansös, hade han fått en tidig kärlek till teatern. Detta band stärktes när han gifte sig med Ebba Hammer, dotter till ägaren till Mindre Teatern. Konstnär till sinne och blod valde han dock att ta en med.lic-examen 1885. Han öppnade egen praktik, fortsatte som bataljonsläkare, och han kom att pensioneras 1920 såsom regementsläkare.
Han invaldes i Par Bricole redan 1876, men det var först trettio år senare som han blev Generalceremonimästare. Tre år senare blev han Deputerad Storceremonimästare, och när Stormästare Eugene Weylandt hastigt avled efter ett ynka halvår på tronen var det Sundberg som fick träda in. Han kom att styra i Orden under sexton år; 1926 avgick han på grund av dålig hälsa och ålder – detta trots att han skulle komma att leva fjorton år till och hinna med att hedras med den unika utmärkelsen Hedersstormästare.
De Sundbergska åren såg bland annat en dramatisk-musikalisk soaré för bröder med damer år 1911 – ett slags föregångare till de senare dambricolerierna. Tjugofemårstecknet med stadgar instiftades, niondegraden gavs för första gången, sångarbaneret förfärdigades, och 125-årsminnet av Bellmans bortgång högtidlighölls. Sundberg höll högtidstalet, pressen närvarade och publiken uppskattades till bortåt 50 000. Slutligen firades Ordens 150-årsjubileum i Gyllene salen på Stadshuset, vid vilket tillfälle Konungen närvarade. Sundberg var varmt avhållen bland bröderna. Han var en ypperlig talare och tillfällesdiktare, en Bellmankännare av rang och en stor vän av sång och teater.