Född 1892 i Stockholm, avliden 1969 i Täby. Han avlade studentexamen 1911 och studerade de följande tre åren juridik vid Stockholms högskola. Sången och teatern upptog dock en del av hans tid. Han studerade sång för Agnes Ekholm och Gillis Bratt. Han fick sin första roll 1912 som Erik i Wermlänningarna och kom att framträda i operor av Mozart, Wagner och Verdi samt i en rad operetter. Han drogs sedermera till regi och pedagogik, blev lärare vid Kungliga Musikhögskolan, Operaskolan och Borgarskolan. Han blev även regissör vid Kungliga Teatern och tog sig an åtskilliga fackliga uppdrag. För sina insatser belönades han med Nordstjärneorden och Vasaorden.
Sven d’Aillys far var Storkansler i Par Bricole och kunde välkomna sin son till sällskapet 1930. Med anledning av många uppdrag tog det dock femton år innan han på allvar kunde engaera sig i Orden. Det dröjde till 1947 innan han blev Riddare av Gyllene Korset och ytterligare tio år innan han blev Riddare av Svarta Korset, och det var därför med viss förvåning som bröderna 1959 fick se honom bekläda sällskapets högsta ämbete.
Hans bristande erfarenhet från det inre ordenslivet var uppenbar och inte blev det lättare då Orden under hans ämbetsperiod led av ekonomiska svårigheter. Felsteg kunde emellertid undvikas mycket tack vare ett nära samarbete med den mer erfarne Arne Biörnstad. d’Ailly avgick som Stormästare 1967 och harangerades bland annat med orden ”De bricolistiska dygder, som vi hyllar, har du i rikt mått. I dig bor intet svek och din plikttrohet får vårt Sällskap är oss alla ett föredöme”. d’Aillys hälsa, som redan vid tillfället börjat svikta, blev snabbt allt sämre och han avled blott två år efter tronskiftet.