Född 1828 i Stockholm, avliden 1901 i Stockholm. Avlade en med.dr-examen 1854 och avancerade inom medicinen tills han 1863 blev professor vid Karolinska institutet och 1885 överkirurg vid Serafimerlasarettet. Han var även ordförande i Läkaresällskapet och ledamot av Vetenskapsakademien samt Landtbruks- och Krigsvetenskapsakademierna. Han gjorde många resor i studiesyfte, och har skildrat besöken i Sri Lanka och Indien i bokform.
Han intogs i Göra P.B. 1850 och förflyttade sig fyra år senare till Moderlogen. Trots många plikter i yrkeslivet lade han ned mycket arbete i bricolleriet. Han övertog Stormästarämbetet 1892 och var populär bland bröderna. Som en broder uttryckte det: ”hans yttre väsen verkade tilldragande, från hans personlighet utstrålade idel välvilja. Tillgivenhet och förtroende visste han genast inge men hos honom fanns dock städse något, som bjöd vördnad, något som imponerade.” Med detta som bakgrund kan förstås att glädjen var stor både när hans porträtt avtäcktes 1898 och när han 1900 kransades som Jubelkommendör.