Nja, riktigt som vanligt var det inte, utan som för allting annat i samhället blev årets högtidlighållande av vår nationalskald Carl Michel Bellman lite annorlunda än tidigare år. Pandemin sätter tyvärr sina spår även hos Par Bricole.
Många stannade hemma i år och höll distans, och vårt sedvanliga måltidskalas på Hasselbacken ställde vi in. Istället anordnas en gemensam picknic i det gröna ute på Bellmansro under de vackra ekarna på Kongl. Djurgården, strax nedanför Bellmansbysten.
Där kunde vi då som vanligt upprätthålla vår över 190 år långa tradition av att hylla Par Bricoles första Ordensskald på sedvanligt vis. Högtidsdagen började på Hasselbackens terrass med en stunds musikalisk underhållning framförd av några av våra duktiga Lekare. Sång och musik av kända axplock ur Bellmans stora visskatt som livligt uppskattades av publiken. Terrassen var abonnerad för oss, så att det inte skulle bli trängsel och för tätt mellan bord och stolar.
Kortegen från Hasselbacken till Bellmansro med fanbärare i spetsen, som vanligtvis inleder själva högtidsceremonin, hoppade vi över i år. Gästerna fick själva i fri tropp ansvara för egen säker förflyttning till Bellmansbysten, bärande på sina medhavda eller de av Hasselbackens restaurang tillhandahållna picknick-korgarna. Picknickbacken var i förväg indelad i begränsningsrutor markerade med polkagrisfärgade plastremsor, för att hålla sällskapen i lagom storlek och avskildhet från varandra. (Om FHT med Anders Tegnell i spetsen varit med, hade de varit stolta över det gedigna säkerhetstänk som svävade över årets högtidlighållande av C.M. Bellman och Par Bricole och Moderlogens arrangemang).
Ceremonin inleddes med sedvanlig hornmusik och sedan körsång framförd av Sveriges äldsta manskör, Den Bacchanaliska Kören – DBK, under ledning av Ian Plaude.
Självklart lade vår Stormästare Henrik Mickos också ner den ståtliga kransen vid bystens fot och vi fick höra Bellmanstalet, föredömligt framfört av Tim Melander Bowden. Årets tal handlade bl.a. om alkemi, förbränningslära och upptäckten av diverse olika grundämnen utöver de fyra elementen, så som det uppfattades på Bellmans tid av dåtidens vetenskapsmän.
Mycket spirituellt och allmänbildande, och rörde speciellt Stormästare Henrik Mickos kemisthjärta så pass att han direkt förärade Bellmanstalaren Den silverne lutan, en dekoration/medalj att bära på fracken som tecken på ett väl framfört och underhållande tal, Bellman till ära.
Sen blev det förstås mer körsång och vi fick bland annat även höra den kanske mest folkkära episteln av C.M. Bellman – Vila vid denna källa (eller Oförmodat avsked, förkunnat vid Ulla Winblads frukost en sommarmorgon i det gröna, eller Fredmans epistlar nummer 82)– föredömligt framförd av DBK med stöd från publiken.
Efter dessa ceremonier fortsatte picknickande, samtidigt som fler av våra Lekare gick runt mellan picknick-rutorna och underhöll med musik och sång.
M.a.o. en mycket uppskattad stämningsfull högtidlighållning av Bellmandagen och dessutom i strålande picknick-väder.
Text och foto: Anders Elerud, Ordens-Bildredaktör
anders@elerud.eu