Ett hommage (från franskans homme och latinets homo: människa) är en hyllning, en akt av vördnad eller respekt. Termen används ofta inom konsten för att beteckna ett verk som utgör en hyllning till en annan konstnär eller person.

Den här gången var det alltså C.M. Bellman som skulle hyllas i två Lekare-konserter. Platsen var mycket passande, Stamhusvinden, där anknytningen till vår förste Ordensskald känns särskilt stark. Två fullsatta kvällar späckade med sång och hyllningsmusik samt en hel del Bellman. Därtill dryck och tilltugg som Bröderna Erik, Niclas och Anders dukat fram.

Onsdagen 9 november var datum för den första konserten, och det är en dag som kommer att gå till historien. Inte bara för att det var Lekare-konsert, utan även för den mängd snö som plötsligt gjorde Stockholm mer vintrigt i november än på hundra år. Dessutom hade USA under natten valt en ny president.

Lekarnes president, Ordförande Janne Skårstedt, skottade en gång genom snön från Götgatan och upp till Bellmanhusets entré. Därefter ilade han iväg till närmaste Systembolaget, för att komplettera fluidum i bag-in-box-format.

Vår klubbmästare Anders Holm satt nämligen fast i bilkö på väg till Stamhuset med både mat och dryck. I en taxi på väg från Värmdö satt kvällens konferencier Bengt Jonshult och rörde sig inte ur fläcken. Jan-Eric Österström lånade en bil för att ta sig in till stan i brist på kommunala färdmedel, men hamnade med bilen i en snödriva.

Nåväl, alla Lekare och en stor del av publiken lyckades som tur var ta sig fram genom snöyran till en välkomnande Stamhusvind. Inramningen med snökaos och de vedermödor som det innebar att ta sig till konserten gav en alldeles särskild stämning och en skön känsla av gemenskap.

Brr Sune Bohlin, Jan Rudling, Torbjörn Reimer, Pierre Ström, Lars Anders Johansson, Hans Nystedt, Janne Skårstedt, Kjell Hammarström och Ove Engström framträdde alla med den äran och hyllade Bellman med egna, andras och Bellmans egna alster. Lagom när Ove Engström sjungit sista strofen på Sjungande trubaduren dök också Anders Holm upp med dryck, mackor och tilltugg.

Slutet gott, allting gott!

Med onsdagen i färskt minne startade samtliga inblandade denna dag klokt nog flera timmar tidigare. Utan några större intermezzon fanns alla Lekare, all publik, Traktörer och förtäring på plats i tid för konsertstart. Bengt Jonshult fick nu äntligen berätta för oss vad Hommage betyder och sedan vägleda publik och Lekare precis som det var tänkt. Torsdagens program var om möjligt ännu lite mer glänsande än onsdagens.

Gunnar Ekman slog an tonen och därefter framträdde Gunnar Börjesson, Staffan Wikström, Torbjörn Palm & Gert Sjögren, Bengt Jonshult & Christer Alexandersson, Hans Wilhelm Lövgren med fru Birgitta, Michael Andersén, och Ulf Johan Tempelman. Anders Fröling, ackompanjerad av Christer Alexandersson, avslutade med en magnifik Stolta Stad. Efter publikens jubel och applåder radade samtliga Lekare upp sig för två refränger på Stolta stad.

Sammanfattningsvis blev det två mycket minnesvärda kvällar, där sammanlagt 20 Lekare var i farten på scenen och ytterligare fyra i köket, i baren och som mottagningskommitté.

Text och foto: Torbjörn Reimer