En av våra stora Ordens-Skalder
Förr hade Par Bricoles Ordensskalder en berömmelse som kunde sträcka sig utanför bricolisternas krets. En sådan var Johan Jolin – välkänd i Stockholm, ja, i hela landet. En teaterman och författare som honom älskade alla. Han föddes i ett trähus på Ladugårdslandet (dagens Östermalm) den 28 december. Så mycket är säkert – om det var 1818 eller 1819 visste ingen. Man var inte så noga med sådana petitesser på den tiden.
Inspirerande möten med Tegnér, Geijer, Almqvist m fl
På våren 1840 åkte Jolin till Uppsala för att studera vid universitet. Eftersom hans ekonomiska ställning var svag tog han anställning som informator för presidenten Leijonhufvuds son Gustaf. I denna högättade familj blev han snart oumbärlig. I det Leijonhufvudska hemmet umgicks tidens främsta skalder som Tegnér, Geijer och Almqvist. En gnista av deras snillekraft föll också över informatorns huvud. Så dog oväntat president Leijonhufvud i början av 1843. Då hade familjen flyttat till Stockholm och bodde nu på Drottninggatan 88 i Hårlemanska huset. Det står fortfarande kvar framför Centralbadet. Även om sonen Gustaf numera klarade sig själv vägrade familjen skiljas från Johan Jolin. Övervåningen av Hårlemanska huset stod till hans förfogande när han ville.
Debut som författare och skådespelare. Inträde i PB
1845 skedde hans debut som författare och skådespelare. Stycket hette ”En komedi” och hade premiär på Kungl. teatern den 14 november. Huvudrollen axlades av Jolin. Såväl press som publik hyllade enstämmigt den dubble debutanten. Samma år gjorde Johan Jolin sin entré i Par Bricole. Redan året därpå utsågs han till sällskapets Ordensskald och behöll det ämbetet till sin död 1884. Några år senare mötte han sitt livs kärlek: Mathilda Wigert, dotter till en grosshandlare på Blasieholmen. I slutet av 1849 anhöll Jolin hos grosshandlaren om dotterns hand. Modern krävde ett provår först eftersom Mathilda bara var 16 år gammal. Hon måste bli säkrare på sina känslor först, ansåg modern, som avkrävde ett löfte av Johan Jolin att han under tiden skulle avstå från besök i det Wigertska hemmet. Som tur var för Jolin – för Mathilda också, ska vi hoppas – träffades de ändå ibland på neutral mark. Stockholm var inte så stort på den här tiden och de flesta av någon bemärkthet umgicks. Förlovningen ägde rum i april 1850 och den 6 september 1851 ägde bröllopet rum. Det skedde i brudens hem.
Bröllopsresan gick till Paris. Där fick Jolin med egna ögon beskåda den man som hela Europa för tillfället talade om – den franske presidenten, sedermera kejsar Napoleon III. Hemma i Stockholm föddes Johan Jolins äldste son Severin i hemmet på Ålandsgränd, nuvarande Mäster Samuelsgatan. Under sina 21 år vid teatern fick Jolin många vänner, exempelvis Nils Wilhelm Almlöf, Daniel Hwasser och Svante Hedin. Familjen utökades 1854 med en dotter, varefter man flyttade till en sjötomt på Blasieholmen. Att svärfar låg bakom flytten får man väl förmoda. 1862 fick Jolin råd att köpa ett eget hus i Stockholm. Det är rivet numera men låg mellan Dalagatan, Kammargatan och Wallingatan med adressen Rörstrandsgatan 32. Ofta när jag passerar platsen med buss 47 brukar jag ropa. ”Här bodde Johan Jolin!” och peka. Medpassagerarna tittar då ut genom bussfönstret och låtsas inte höra.
1867 drabbades familjen Jolin av två tunga slag: Mathildas föräldrar dog med några månaders mellanrum. För att få tid att stötta hustrun bättre i hennes sorg beslöt sig Johan Jolin för att lämna teatern, såväl scenen som ledningen för scenskolan. Man beslöt att hålla en avskedsrecett för den populäre Jolin. Denna ägde rum den 6 juni 1868. Jolin trädde fram på scenen och läste en vers: ”Jag har ej tackat, aldrig sagt farväl till dem som ammat upp min konstnärssjäl – till den välvilliga publiken, till den humana konstkritiken. Jag lägger av mig skådespelarens skrud, den kanske aldrig jag som värdig burit, och återvänder till min ungdoms brud: till dikten, som jag evig trohet svurit. – Och nu – fall ned, du gamle vän, som borde fallit längesen: mitt skådespelarlivs ridå!” Alla reste sig, applåderade frenetiskt, viftade med sina näsdukar och ropade: ”Tack. tack!” och ”Välkommen åter!”. Buketter och lagerkransar regnade.
Många av de närvarande menade att något liknande inte setts sedan Jenny Lind tog avsked från sitt Stockholm. Kungen själv, Karl XV, sände sin avskedsgärd i form av en Vasastjärna. Nu fick Johan Jolin mer tid åt sina skaldeuppdrag i Par Bricole, Arla Coldinu- och Neptuniordnarna, överallt en lika kär som välsedd Broder. 1874 valdes han till Riddare av Svarta korset. Han tog valspråket In conscientia judex (I samvetet finns domaren). Hans sköld hänger i understa raden på östra väggen i Stamhusets Riddarsal. Den 6 september 1876 firade makarna Jolin silverbröllop. Efter den högtidsdagen började hans stjärna långsamt att dala. Åldrandet påskyndades när yngste sonen insjuknade på hösten 1883. Johan Jolins livslåga hade då börjat flämta. På sommaren 1884 skyndade läkarna mellan två sotsängar, två dödskamper. Den 13 november 1884 avled Johan Jolin och ligger begravd på Solna kyrkogård. Sonen följde sin far i graven fyra år senare.
Text av Martin Stugart, tidigare publicerad i PB Moderlogens medlemstidning EVOE.