Född 1802 i Brahestad i Finland, avliden 1878 i Stockholm. Hans familj flyttade från Finland när landet 1809 kom under ryskt välde, och de slog sig ned i Stockholm. Han var i unga dagar en ivrig amatörskådespelare med ett utpräglat sinne för den finare komiken. Han tillhörde de medlemmar av Harmoniska Sällskapets sångarskara som inträdde i Par Bricole och där medverkade till att den fyrstämmiga sången togs i flitigt bruk.
Han invaldes 1828, blev förste Ordensbibliotekarie 1832, Storkansler 1853 och Deputerad Stormästare 1857. Det var med stor tvekan som han 1858 till slut valde att efterträda den kraftfulle Westerstrand som Stormästare, på sina närmaste vänners enträgna uppmaningar. När Westerstrand gick bort trodde man allmänt inom Orden att nu var Par Bricoles glanstid förbi. Men genom energi och stort bistånd av ledamöter lyckades Schlytern vinna hela Ordens erkänsla och tillgivenhet. Han avled oförmodat nyårsdagen 1878 och skulle då om några månader ha blivit prydd med Jubelkommendörsinsignierna. I ett kort biografiskt stycke beskriver han sig själv som en ”vän av sansad glädje, tillgiven de vänner, som velat närma sig till mig, utan någon åtrå efter varken allmänna eller enskilda utmärkelser, har jag sökt, såvitt i min förmåga stått, göra rätt för mig. Om jag icke kunnat motsvara alla fordringar, så har åtminstone vilja därtill aldrig brustit.”