Lördagen den 26 juli började lite gråmulet och med en del regnskurar i Stockholmsområdet, men efter lunch började det klarna upp för att sedan framåt eftermiddagen bjuda på stora fläckar av blå himmel och sol. Med andra ord ett alldeles utmärkt väder för alla oss som samlats på Hasselbacken för att börja högtidlighållandet av Carl Michael Bellmans (1740 – 1795) minne och avtäckande av hans minnesbyst 26 juli 1829 under ekarna vid Bellmansro. Det var alltså för 197:de gången vi samlats där sedan det på Det Lysande Sällskapet Par Bricoles initiativ restes en byst till minne av vår store nationalskald och tillika Par Bricoles första Ordensskald.
Minnesbysten skapades av Johan Niclas Byström på Sällskapet Par Bricoles initiativ och både Bellmans änka, Lovisa Fredrica, och dåvarande kungen Karl den XIV Johan samt en stor folkmassa var närvarade vid den högtidliga invigningen. Traditionen med högtidlighållandet av Bellmans minne vid Bellmansro har sedan dess fortsatt och nu pågått i snart 200 år och alltid samma dag vart år.
De traditionella festligheterna inleddes på anrika Hasselbackens terrass, där De Bacchanaliska Lekarne (DBL) och Den Bacchanaliska Kören (DBK) underhöll medan publiken njöt och minglade, och de som ville kunde svalka sig med kylda drycker i värmen. Det var ett digert musikprogram som inleddes med ett antal av Bellmans epistlar och sånger. Först ut på scenen var Broder Sune Bohlin med sin luta och förstärkt med gäst-lekerskan Susanne Gunn på flöjt och med sång. De började med den vackra Solen glimmar för att sedan fortsätta med välkända stycken så som Gubben Noak, Fjäril vingad, Glimmande nynf och många fler. De efterföljdes av trubadurerna Br. Gunnar Ekman och Albert Fichter från duon Besksöta, som återuppstått som grupp härom året efter många års uppehåll.
Uppe t.v: Broder Torbjörn Reimer tjänstgjorde som General Ceremonimästare och rattade föredömligt hela Bellmandagen och såg till att allt klaffade och att alla trivdes. Sune och Sussi inledde underhållningen på Hasselbackens terrass med väl framförda och kända stycken ur Bellmans stora repertoar.
Br Torbjörn är också ordförande i De Bacchanaliska Lekarne och här hjälper han till att få ordning på ljudet inför att Br. Gunnar Ekman (mitten) och Albert Fichter drar igång sin och Besksötas repertoar. Avslutningsvis sjöng och spelade lekarna tillsammans innan de lämnade över scenen till DBK.
Den Bacchanaliska Kören under ledning av Koralintendent Olof Andersson såg till att vi också fick njuta av fantastisk körsång innan det var dags att samlas för att sätta upp kortegen inför marschen vidare ut på Djurgården och till Bellmansro.
Efter dessa uppfriskande upplevelser på Hasselbacken så samlades kortegen och vi tågade ut till till vackra Bellmansro. Där hyllades Broder Bellman med än mer sång och musik, och dessutom högtidstal och nedläggande av en krans vid foten av Bellmanbysten.
Efter inledande horn- och körmusik höll Br Gunnar Wannborg hyllningstalet till Bellman, sprängfyllt med spännande bricolistisk historia och intressant ”bellmaniana”. Därefter följde den fina kransceremonin där Stormästare Henrik Mickos lade en vacker krans vid Bellmanbystens fot. Hornblåsarkvartetten under ledning av Nicklas Blixt gjorde det extra högtidligt med sina vackra mässingstoner.
Ceremonin med kransnedläggning vid bysten avslutades med sedvanlig stämningsfull allsång av Fredmans epistel N:o 82, eller oförmodade Afsked, förkunnadt vid Ulla Winblads frukost en sommarmorgon i det gröna. Eller kanske mer populärt refererad till som Vila vid denna källa!
Efter den traditionsfyllda ceremoni på Bellmansro tågade deltagarna tillbaka till Restaurang Hasselbacken där festligheterna fortsatte med en utsökt middag kompletterad med många munviga tal och uppträdanden, samt förstås fler uppskattade uppträdanden från bl.a. både Den Bacchanaliska Kören och Den Bacchanaliska Musiken som bjöd på mer hornblås.
T.v. Under middagen blev vi ”störda” av Broder Magnus Koraen som gjorde ett så fantastiskt framförande av Epistel no 33 (Stolta stad) om fader Movitz öfverfart till Djurgården…, så jag vill påstå att vi inte blev störda alls. Deputerad Stormästare Christer Alexandersson höll ett lysande tal om dopaminduschar och sju skäl varför vi svenskar gillar sommaren.
Jag vet inte hur mycket av det våra 11 gästande tyskar från Deutsche Bellman-Gesellschaft förstod av D.StM tal, men vi andra tyckte i vart fall det var väldigt roligt och tänkvärt. Flagghalningen skedde utan större mankemang i år till tonerna av Segnale Solenne vackert framför av Valthornskvartetten. Årets Bellmandag blev en härlig solig dag och bjöd på underbar ljum kväll, som avslutades med virvlande dans till tonerna av Bellman-kapellet käcka musikanterÅrets Bellmandag blev en härlig solig dag och bjöd på underbar ljum kväll, som avslutades med virvlande dans till tonerna av Bellman-kapellets käcka musikanter med Kapellmästaren GCM Torbjörn Palm på klarinett, SM Henrik Mickos sax, DStM Christer Alexandersson keyboard, Jan Adefeldt bas, Björn Grenholm trummor och Gert Sjögren fiol. Det blev ett sju jäkla drag med full fart på dansgolvet och dagen kunde inte ha avslutats på er mer lyckat sätt.
Tack Par Bricole för en fantastisk Bellmandag för 197:e gången!
Text: Anders Elerud
Foto: Leo Smidhammar & Anders Elerud
Många fler bilder för Bröderna från årets högtidsdag finns som vanligt i Moderlogens Bildgalleri.