Född 1900 i Djursholm, avliden 1984 i Stockholm. Han studerade statskunskap i Uppsala och var aktiv i bland annat Heimdal. Han disputerade 1924 på en avhandling om Karl Staaffs första ministär varefter han slog in på den journalistiska banan. Han fick emellertid anledning att återvända till sitt universitet ett halvsekel senare för att promoveras till fil.jubeldoktor.
Han invaldes 1931 i Stockholms stadsfullmäktige, där han fem år senare utsågs till ordförande i högergruppen och 1940 blev vald till borgarråd. När han 1938 kom in i riksdagen var det såsom av dess yngste ledamot. Efter högerns valnederlag 1946 sadlade han om till chef för Stockholms statistiska kontor och stannade där till pensionen 1965.
Öman invaldes i Par Bricole på Barbaradagen 1954 tack vare vänskaper han stiftat i sitt engagemang för Rotary. 1958 utsågs han till Storceremonimästare och året därpå till Riddare av Svarta korset.
I anslutning till 75-årsdagen förklarade han att han avsåg att avgå som Stormästare, och när han harangerades av sin efterträdare på Vårhögtidsdagen 1975 förklarade denne att ”det är alltid lika stimulerande att höra dig analysera en problemställning. Utan tillkrånglade ord, med ett språk som alla förstår når du snabbt till pudelns kärna. Det har varit oss en källa till ständig glädje och stimulans att få tjäna Par Bricole under din spira.”