Född 1841, Östra Vemmenhögs prästgård, avliden 1924 i Boo. Lovén tog studenten i Uppsala och sökte sig därefter till Karolinska institutet där han blev kirurgie magister 1861. Därpå avflyttade han till Lund för att bli med.dr. 1863 på en avhandling om benvävnad och tilldelades 1874 den då nyinrättade professuren i fysiologi där. Hans rön inom anatomi och fysiologi har varit av stort värde, liksom hans insatser för att sprida en bredare kunskap om och uppskattning av naturvetenskaperna.
Han verkade under 1890-talet som ledamot av riksdagens andra kammare, först inom centern och senare som liberal. Han inträdde i Orden 1868 och var som god sångare speciellt intresserad av Bellmanssången. Han blev Stormästare 1901 men tvingades nedlägga ämbetet redan 1909 på grund av hälsoskäl.